Inte heller inför denna Papegoyeskjutning svek oss vädrets makter. Solen hade sommaren 2008 inte slösat med sin närvaro precis, men nu sken den redan från morgonen och gjorde tältresningen till ett nöje. Visserligen blåste det rejält, men med gemensamma krafter och envishet stod de alldeles nya tälten där och väntade på eftermiddagens evenemang.
Inte förrän vi samlats inne på borgården insåg vi vad vinden faktiskt kunde ställa till med. Att på samma gång vara fan-, hatt- och kjolbärare visade sig nämligen aningen komplicerat med bara två händer. Det var minst en sak för mycket att hålla reda på och vi får väl erkänna att en och annan kjol blåste upp och avslöjade betydligt mer än vad som normalt betraktas som vårdad sommarklädsel. Stadsfanan lyckades också blåsa omkull den traditionella och stärkande snapsen – var det ett tecken från ovan, månntro? Dessutom sågs minst två Gillesbröder fiska upp sina hattar ur vallgraven. Och då hade de ändå varken fana eller kjol att hålla reda på…
Medan vi kämpade med vinden hälsade oss Åldermannen välkomna. På förekommen anledning hade dessutom frågan väckts huruvida Gillesduvan skall bäras under Papegoyeskjutningen eller inte. Svaret är att det skall den inte. Den bärs endast vid Högtidsstämmor. Däremot är det fritt fram för damerna att bära vilket annat fågelfä som helst i …hatten.
Detta år verkade det vara rena babyboomen i Gillet. Sällan har så många barnvagnsekipage synts i processionen. Det bådar gott för successionen! Visserligen var det dock lite tunnare i leden vid barn- och ungdomstävlingen. Men de som ställde upp kämpade desto hårdare. Välförtjänt vinnare blev Andreas Christiansson. Det kunde också konstateras att vår utmärkta tävlingsledning fixar fram nya stiliga skyltar och annan utrustning till barntävlingen.
Ett annat nytt inslag i år var publik, om än väldigt liten. Då tänker jag inte på fåren på vallarna som lever farligt med tanke på alla missriktade pilar, utan det par som var så intresserat av våra lekar att de inte kunde slita sig från sin picknickplats på första parkett. Nya, potentiella medlemmar kanske?
Stämningen var på topp kring den fantastiska buffén och vid borden och flera gånger var det uppenbart att själva skjutandet för många är sekundärt. Skjutledningen hade som vanligt ett styvt jobb med att överrösta det glada sorlet för att mana fram nästa tävlande. En av Gillesbröderna lekte till och med så intensivt med barnen att det hela slutade med en bruten fot!
Ny utrustning hade införskaffats till årets tävling – nya bågar, pilar och måltavlor. Till och med armskydd fanns på plats men av någon obegriplig anledning lyckades undertecknad ändå få rejäla märken på armen av strängen. Uppenbarligen gör jag något fundamentalt fel. Nytt för i år var också att en andra skjutomgång slopats, under förutsättning förstås att det efter den första inte är oavgjort. Efter första omgången hade Roger Stoltz skjutit ihop hela 15 poäng och kunde därmed utan svårighet koras till Fågelkung.
I damklassen lyckades undertecknad, trots felaktig ”båghållning”, få ihop 11 poäng och är därmed för alltid ute ur leken. Tre gånger Fågelkung eller Fågeldrottning, därefter får det bli fullt fokus på buffén under Pepegoyeskjutningen!
En högoddsare detta år var Ingegerd Holmberg som förvånade, inte minst sig själv, med att faktiskt träffa tavlan och till och med skrapa ihop imponerande 9 poäng. Enligt henne själv är det fler poäng än vad hon sammanlagt fått ihop de senaste tio åren.
I ungdomsklassen visade Andreas Christiansson en ovanligt snygg skjutstil och kan nog bli riktigt farlig i tävlingen om några år!
Ovanligt många hade i år antagit utmaningen om den mest fantasifulla och stiligaste hatten, men efter intensiva diskussioner kunde så Anna Lilja utses som värdig vinnare.
När dagens alla sergrare utsetts återstod så endast en punkt på dagordningen – Åldermannens tacktal till alla som möjliggjort årets Papegoyeskjutning. Det visade sig vara så många att Åldermannen till slut undslapp sig ”Tar det aldrig slut?”
Så kunde i alla fall till slut ännu en lyckad Papegoyeskjutning i Landskronagillet läggas till handlingarna. Festlig och spännande, om än tröttande, åtminstone för de allra yngsta.
Chrönikör
Camilla Christerson
.
.
