Det är inte osannolikt att ett Knutsgille existerat och representerat Södra Säby (Landskrona) vid Åldermannasynoden i Skanör 1256. I mitten av 1500-talet förbjöds Gillena via ett kungligt brev i samband med den kyrkliga reformationen i hela det Danska Riket. Endast några få överlevde (Lund, Malmö, Ystad och Flensborg). Efter ca 400 års bortovaro började en del av de gamla Gillena att återinvigas. Landskrona kom först i raden 1944.

Bland de främsta initiativtagarna märktes borgmästare August Munck af Rosenschöld och direktör Sven Nordengren, vilka båda var medlemmar i S:t Knuts Gille i Lund. De hade stor glädje av den verksamhet som bedrevs där och eftersom man visste att det hade funnits ett Knutsgille även i Landskrona borde det kunna finnas underlag för ett återupplivande. De lyckades, till synes utan svårigheter, att också väcka intresset för sina planer hos ett antal av stadens ledande personligheter, vilka också senare bildade det första Styrande Rådet. Mycket av de första formaliteterna som grundstadgar, ceremoniel och procedurer hämtades från Lundagillet.

Receptionsavgiften fastställdes till 10 kr för Broder och 5 kr för Syster samt Gillespeng 5 kr för nödiga omkostnader. Nya medlemmar skulle antecknas i en Gillesbok. En valnämnd skulle granska ansökningarna till Gillet.

Till Ålderman i det första Styrande Rådet utsågs Borgmästare August Munck af Rosen-schöld, till Stolsbroder Konsul Harry Weibull, till Vice Stolsbroder Direktör Sven Nordengren, till Vice Stolsbroder Doktor Gösta Lundh, till Skattmästare Sadelmakarmästare Carl A Hall-quist, till Ceremonimästare Telegrafkommissarie Carl Theodor Sandström, till sekreterare Konsul Arvid Friberg och till Vice Sekreterare Konsul Sven Fritsch.

Marskalkar valdes samtidigt och dessa skulle vara till hjälp vid Högtidsstämman med prak-tiska såväl som andra ceremoniella arrangemang vid detta tillfälle. Till marskalkar valdes i de flesta fall sönerna till äldre Knutsbröder.

”Landskronagillets nutida historia är dess Åldermäns”; en lätt travestering av Geijers ”Sveriges historia är dess konungars”. Jubileumsbokens olika avsnitt har därför indelats i ord-ningsföljd efter Åldermännen i tur och ordning.