S:t Knuts Gille i Landskrona var ett av de Gillen som försvann i slutet av 1500-talet.

Att Gillet funnits är belagt, då det omtalas vid Åldermannasynoden i Skanör 1256 och är omnämnt i stadsprotokoll för Landskrona år 1415. S:t Knuts Gille i Landskrona återuppväcktes 1944 på initiativ av dåvarande Borgmästaren August Munck af Rosenschöld, som också var dess förste Ålderman.

Så hände det igen!!!

176 Gillesmedlemmar med gäster hade hörsammat årets kallelse till årets höjdpunkt – Knutsgillets Högtidsstämma med Knutsbal – ett oslagbart (!) rekord…

Vår nya dirigent Charlotta Blom angav på ett tidigt stadium tonen för denna 56:e Högtidsstämma genom att på ett alldeles speciellt och gripande sätt leda sångkören Divertimento. Såsom traditionen bjuder öppnade vår Ålderman Högtidsstämman med att hälsa alla hjärtligt välkomna med ett extra välkommen till årets Majestäter, Ulla-Britt Bolin och Bengt Rosengren, samt gäster från Gillena i Lund, Malmö, Tumathorp, Skanör-Falsterbo, Laholm och Ronneby.

Installation följde så av nya Gillesbefattningar och med hög och stram stämma men ändock med glimten i ögat  kallades kamrer Sven Linde och fotograf Bertil Persson fram för att mottaga de regalier som påvisar respektives uppdrag i Gillet.

Gillets Arkivarie                        Sven Linde
Gillets Konterfejare                  Bertil Persson

I samband med installationen av Arkivarie som är en ny befattning i Gillet lämnar vår Äldste Stolsbroder Claes Munck af Rosenschöld över allt material som samlats ända sedan 1944. Broder Claes har alltsedan återupplivandet av Gillet informellt och med stor omsorg skött arkivariearbetet och då Claes nu slutar med detta uppoffrande arbete lyfter vi på hatten och säger Tack, tack Claes, Du är Guld värd…..

Recipienternas intåg följde så och efter det att Styrande Rådet mottagit deras djupa och vördsamma hälsningar och lugnet åter lagt sig höll vår Ålderman ett briljant tal och hänvisade bl.a. till Malmögillets gamla skrå daterat 1619;

”Den som papegoyen nerskjuter blir Fågelkung och får nöjet att bjuda på öl, så mycket som Gillesbröderna kan dricka.”

Denna lilla försynta upplysning förmedlar vi gärna vidare till årets Fågelkung Bengt Rosengren!!!

Åldermannen avslutade sitt högtidstal med följande visdomsmannaaktiga ord – ” Jag tycker vi skall känna oss privilegierade som kan få kalla oss Knutsbröder och Knutssystrar. Att få vara nya länkar i den kedja som förenar historisk tid med nutid så vi gemensamt kan föra vårt gamla medeltida Gilles traditioner vidare till kommande generationer med Knutsgillenas valspråk; I fred och endräkt.”

Tiden var nu kommen för reception av åtta bedårande damer och nio välbyggda herrar. Med säker och van hand ledde Åldermannen installationen med god assistans av Styrande Rådets presidium. Förutom att recipienterna erhöll skriftligt bevis på sin värdighet fäste traditionsenligt vår Stolsbroder Bengt Rosengren Gillesduvan på var och ens bröst. En inte helt lätt uppgift då våra förtjusande Systrars dekolletage satte hinder i vägen.

Stilarna vid själva inmundigandet detta år hos våra manliga recipiender skilde sig inte väsentligt från tidigare och frågan bör ställas om dryckesträning förekommit med Gillesbröder för att vara bättre förberedda vid receptionen.

Som Chrönikör hade jag förmånen att följa receptionen på nära håll och nedtecknade då att Broder Hans-Ingvar Skiöld med tvåhandsfattning klapp muggen i ett hugg och med något skrämd blick drack ur. Att Broder Prennings långsamma drickande mer påminde om  vinprovning och att Broder Stefan Andersson dagen till ära iklädd urstilig vit frackskjorta utan tvekan med nacken lätt bakåtböjd tog hela centilitern i ett svep!!!

Guldduva delades i år ut till Gösta Aulin som bevis på 50-årigt medlemskap i Gillet. Tyvärr kunde Broder Gösta inte närvara men dottern Ann fanns på plats och tog emot Duvan och ”tackade å Fars vägnar” för utmärkelsen. Silverduva som bevis på 25-årigt medlemskap utdelades till sju Bröder och sex Systrar.

Gillets för året ”nya” (1944) Fredsduva hissades  av våra Majestäter under stor andakt och till tonerna av Gloria Sancti Kanuti begav vi oss alla en våning ner för att njuta av den goda maten. Med rökt laxrullad fylld med grädde och löjrom inledde vi festligheterna och till varmrätten njöt vi av stekt fasanbröst med calvadoskokta äppleklyftor och madeirasås.

Med skratt, musik och sång fortsatte så kvällen i  högt tempo och den uppsluppna stämningen förstärktes ytterligare av fantastiskt hållna tal. Talet till Kvinnan hölls av Broder Stig Laurenius på ett medryckande och spirituellt sätt. Broder Stig fick till och med oss erfarne Knutsbröder att resa oss två gånger, vilket vi givetvis gjorde med glädje, i ren yra över våra undersköna Systrar. Visst är våra damer värda all denna uppmärksamhet!!!

Hans-Ingvar Skiöld gjorde sig till tolk för recipienderna och konstaterade förskräckt att han först blivit ”en av de Aderton” och sedan nästan i samma sekund utsedd till Ålderman. Vilka förvecklingar kunde inte detta föra med sig för att inte tala om de konsekvenser det kan få för den internationella litterära utvecklingen.

Sega Gubbars Storband med skönsjungande Anki Nilsson ser på ett förtjänstfullt sätt till att även resten av kvällen går i glädjens tecken och när vi alla nynnar med i Vår bästa tid är nu… ja, då är inte ett öga torrt och ej heller min frack som innan festen är slut blir ”fönad” i receptionen av hjälpsam personal. Med lätta, sneda och fluffiga steg tar jag mig med hustru Ingrids hjälp även hem detta år och önskar att det snart vore januari och bal igen…