Det är nästan inte till att förstå! Åter fyller vi Hotell Öresunds festlokal med charmerande gränslöst vackra Gillessystrar och finputsade stiliga Gillesbröder. I år hade icke mindre än 213 medlemmar hörsammat kallelsen och det kommer sannolikt att bli ett rekord som inte kan överträffas.

Medaljen har som vi alla vet en baksida. Hotellets utrymme räcker helt enkelt inte till för så här många gäster och Gillet kan inte på ett bra sätt genomföra sina ceremoniell. Styrande Rådet har därför tillsammans med ledningen på hotellet beslutat att till nästa år maximera deltagarantalet till 195 personer. Ett svårt beslut men en nödvändig åtgärd.

Styrande Rådets intåg var även detta år magnifikt. Efter det att vi lyssnat till ”Gloria Sancti Kanuti” som framfördes av sångkören Divertimento under ledning av Nadja Eriksson hälsade vår Ålderman samtliga varmt välkomna till Knutsgillets 59:e Högtidsstämma. Ett alldeles extra välkommen riktade Broder Inge till våra åtta gästande Gillen.

Något liknande har jag inte tidigare upplevt under min tid som Chrönikör – recipiendernas intåg. Våra blivande Gillessystrar och Bröder hade lagt ner mycket tid på träning, alla gick taktfast, alla var glada och för första gången i Gillets historia gick ingen fel. Lägg därtill Gillessystrarnas djupa hovnigningar och ni förstår att vår Ålderman sken som solen i Karlstad. Intet ett enda misstag för en luttrad Chrönikör att skriva om…

Det är dags för Åldermannens högtidstal till Gillet och i år fortsätter Broder Inge sin berättelse om hur gillena firande för si så där 650 år sedan. Förra året fick vi en bild av hur en Högtidsstämma kan ha gått till och i år får vi ta del av hur den årligen återkommande Papegoyeskjutningen har firats. Likheterna är många med dagens evenemang men med den stora skillnaden att Knutsgillet idag inte har den mäktiga ställning som den en gång hade.

Vår tids Knutsgille är istället en länk med gångna tider med ett vårdande av historiskt grundade traditioner i vår stad. Och detta har även i våra dagar sin stora betydelse. Att vi gemensamt kan föra gamla medeltida gillestraditioner vidare till kommande generationer. Därtill kommer det värde som ligger i gemensamma upplevelser av glädje och fest i behagliga former präglade med stil och tradition.

Spänningen i salen stiger, det är dags för recipienderna att inta scenen. Årets upplaga har lite av en internationell prägel över sig då vi bland recipienderna har en blivande Broder från Kanada, tillika svärson till Chrönikören. Det blir till en riktig familjfest eftersom även vår son Anton och dotter Annika söker inträde i Gillet. Således är inte bara Åldermannen i aktion denna dag utan även Chrönikören får släppa penna och papper för att lotsa fram barnen till presidiet. Visst mår man extra bra en sådan här dag!

Med Åldermannen i täten och med god assistans av Styrande Rådets presidium erhöll nio Systrar och nio Bröder skriftligt bevis på sin värdighet samt Gillesduvan som traditionsenligt överlämnades av Stolsbroder Bengt Rosengren.

Följande finns noterat i Chrönikörens lösbladssystem. Att Broder Göran Gustavsson slog klackarna kraftfullt ihop, bugade stiligt och svepte supen i ilfart, att Broder Lars Karlsson var mycket stadig på handen samt att Broder Johan Trygg glatt och ovanligt koncentrerat drack ur centilitern. Broder Johans hustru Eva gjorde en elegant bug/nigning och drack stilrent ur och att Gillessyster Anne Karlsson tittade djupt i glaset för att därefter snabbt tömma detsamma. Gillessyster Annikas nigträning gav resultat även om nervositeten var stor men när Annika väl fann Broder Byrons trygga hand gick åter allt som smort.

Årets recipiender i den ordning de togs in i Gillet; Näringslivsutvecklare Tommy Engström med maka doktor i medicinsk vetenskap Iva, civilingenjör Torsten Tubelius med maka koncernläkare Py, personalchef Johan Trygg med maka lärare Eva, civilingenjör Göran Gustavsson med maka lärare Ann Christin, enhetschef Lars Karlsson med maka biomedicinsk analytiker Anne, direktör Jan Einedahl, krögare Byron Glynos med maka krögare Annika, försäljningschef Martin Lundgren med maka legitimerad sjukgymnast Sofie, fabrikschef Anton Söderberg, legitimerad logoped Eleonora Barthelom och studerande Louise Bontrhon.

Till Gillets 50-årsjubileum som högtidlighölls 1994 instiftades en särskild dekoration en ”gyllene Duva” att utdelas till den som tillhört Gillet i 50 år. Efter det att vår Ålderman hade hållit ett varmt och gripande tal som avslutades med; ”ni har varit två av de många som sett till att vårt Gille lever vidare i historien” överlämnades årets Guldduvor till Gunvor Lönnberg och Ulla Stahl.

Vi skriver gilleshistoria! Vid Gillesstämman i november beslöts att instifta en ny medalj – Hedersmedaljen. Vidare beslöts att på Högtidsdagen dela ut fyra medaljer till synnerligen välförtjänta personer/föreningar som under lång tid gjort enastående insatser för vårt kära Gille. Med darr på rösten men med mycket varma och tänkvärda ord överlämnade vår Ålderman Inge de första Hedersmedaljerna till Dagmar och Äldste Stolsbroder Claes Munck af Rosenschöld, Ålderman emeritus Eric Kinberg samt sångkören Divertimento. En lång, lång applåd följde som bekräftade att Styrande Rådet gjort ett riktigt val.

Gillets Fredsduva hissas av våra Majestäter Sven Calvén och Camilla Christerson och till vacker musik tar vi oss en våning ner för att avnjuta en välkomponerad 3-rättersmeny designad av vår Skaffare Barbro Bodin. Hummer och spenatspäckad laxterrine på salladsbädd och spegel av forellromsås får smakläkarna att må väl och till varmrätten fortsätter vi med krögarskjuten vildand serverad med körsbärssås, puré på palsternacka och rotselleri. Måltiden avslutas med chokladmoussekupol med kärna av blodapelsinfromage på mandelbotten.

Stämningen var hög och sångerna avlöste varandra. Chrönikören höll sitt Gillestal om året som gått och som vanligt fanns mycket att säga om det som tilldrar sig i staden. Tommy Engström höll tacktalet för recipienderna och betonade speciellt vilken stor ära det är att bli invald i Gillet. Ålderman Bengt Henriksson, Laholm gjorde sig till tolk för alla Gillena och avslutade med att på det varmaste tacka för den goda maten. Sega Gubbar med skönsjungande Anki Nilsson såg till att kvällen gick i klaraste dur och som sig bör släntrade Chrönikören bland de sista hem tillsammans med hela familjen och kan minnas ytterligare en Högtidsdag med välbehag. Måtte det snart vara januari igen…

Chrönikör
Lennart Söderberg