Som traditionen bjuder samlas man till Knutsbal på Sanct Knut Lavards dag - eller dag i dess närhet som Styrande Rådet beslutar. Årets Högtidsstämma med Knutsbal firades lördagen den 14 januari 2012.

Till tonerna av ”Da Pacem Domine” tågade Styrande Rådet med gäster in i högtidssalen för Landskronagillets 69:e Högtidsstämma. Åldermannen hälsade de knappt 190 församlade Bröder och Systrar, gäster och majestäter välkomna. Vid dagens begivenhet var sju av våra syskongillen representerade; Ringsted, Flensborg, Skanör-Falsterbo, Tumathorp, Laholm, Malmö och Ronneby.

För 27 år sedan gjorde sångkören Divertimento sitt första framträdande för Knutsgillet här i salen och är vid det här laget en ”institution”. Liksom i fjol höll nu Minnamaria Svedebring i dirigentpinnen.

Bland de första punkterna på programbladet stod installation av nya befattningshavare, men Åldermannen började med att be Ceremonimästaren föra fram Roger ”svängdörren” Stoltz som avsagt sig vidare uppdrag i Gillet. Ja, epitetet står absolut inte för något negativt, tvärtom. Roger har innehaft många befattningar i Gillet, uppdrag som han skött med den äran! Men, nu ska han fokusera på det absolut viktigaste uppdraget han kan få – det som pappa!

Anna Lilja lämnade uppdraget som Gillesmarskalk och blev Gillets nya Övermarskalk. Anna har på ett förtjänstfullt sätt byggt upp vårt Ungdomsråd som står för många av de nya inslagen och detaljerna kring våra evenemang.

Jessica Bengtsson är ganska ny i vårt Gille men var en självklar kandidat till ny Gillesmarskalk och fick motta kedjan som ett tecken på utnämningen. Det fick även Jonathan Böiers som enligt Åldermannen ”…brås på sina föräldrar med egenskaper som passar just rollen som Gillesmarskalk…”! Vågar vi hoppas på att den nye marskalken tar sig ton?

I år stod 10 män och 10 kvinnor beredda för inträde i vårt Gille och lyckligtvis hade samtliga befunnits värdiga att vinna inträde. Ja, motsatsen har väl aldrig hänt i modern tid, men för säkerhets skull fick de i vanlig ordning träda fram inför Styrande Rådet för en sista ”besiktning”.

Precis som utlovat för ett år sedan, valde Åldermannen att ägna årets Högtidstal åt alla ”… ljuvligt bedårande, till extas hänförande, Knutssystrar”. Så vi spetsade öronen, det händer förmodligen bara en gång! För en historisk förankring gick Åldermannen 1000 år tillbaka i Knutsgillenas historia och kunde notera att hans kära Knutssystrar minsann alltid har haft en framträdande och betydelsefull roll i våra Gillen. På 1100-talet, då Knutsgillet har sitt ursprung, gjorde man ingen skillnad mellan könen.

Redan 1944 då Gillet återuppstod tog vi Knutssystrar kommandot över Gillet och idag, nästan 70 år senare, är vi i majoritet! Och så ett litet utrop från Åldermannen:

”Jag bugar och saluterar er – ni är vårt livselixir! Vi skulle helt enkelt inte klara oss en dag utan er! Kvinnan är av hävd kallad det svaga könet – det är alldeles felaktigt! I själva verket är det tvärtom. Det svaga könet är egentligen det starka könet, för det starka könet är så svagt för det svaga könet.” Ja, det var liksom ingen hejd på hyllningskören som nu bröt ut i en lovsång på vers. /Högtidstalet finns att läsa under Länkar i högra marginalen/.

Efter Högtidstalet uppmanade Åldermannen samtliga Bröder att resa sig upp och sjunga en liten sång som förberetts i alla församlade Bröders programblad.

Det hela avslutades med ett 3x3-faldigt leve och inget öga var torrt. Sällan har så många haft så många att tacka för så många (lovord)!

Efter parentation över våra två Gillesmedlemmar som lämnat oss, Sven Hernnäs och Berndt-Erik Kockum, följde intagning av 20 recipiender. De kunde ha varit 21 om det inte varit så att en av dem till reception anmälda glömt bort att hen(!) redan var medlem sedan 25 år. Så, i stället för att recipiera blev det mottagning av Silverduva. Behöver det påpekas att denna vändning aldrig har hänt förut?

Samma förvirring omgärdade inte utdelningen av Guldduva som helt enligt planerna kunde delas ut till Henrik Schlasberg för 50årigt medlemskap med efterföljande trumpetfanfar.

Fyra Silverduvor delades ut till två Knutsbröder och två Knutssystrar; Håkan Olsson, Bengt Radsjö, Ingrid Radsjö och Ann Alberoth Keiller. Och nej, vem den ”före detta recipienden” är kommer inte att avslöjas här!

Så var det då slutligen dags för utdelning av hedersmedaljer, i år till Stig Laurenius och Christina Elbegårdh. Stig har under snart 10 år vid varje Adventsmässa glatt oss med att läsa “Tomten” av Viktor Rydberg med en sådan inlevelse att vi alla känner att Tomten faktiskt finns på riktigt… Christina är möjligtvis en överraskning för många – men inte för oss i Styrande Rådet. Christina har under många år i det dolda bidragit till siffergranskningen av Gillets räkenskaper med den äran. Under Adventsmässan den 4 december 2011 mottog även Ingemar Nilsson hedersmedalj, se sidan 4.

Åldermannen uppmanade så Fågeldrottning Karin Bergöö Ripell och ställföreträdande Fågelkung Bertil Hallengren att hissa Knutsduvan i taket med önskan att ”Fred och Endräkt” må råda i Gillessalen. Ceremonimästaren ordnade för utmarsch till matsalen där supén väntade.

Polonnaisen är alltid lika populär, även om delar av den är något av en utmaning för deltagare som bär axelbandslösa klänningar med släp, bristfälligt förankrade håruppsättningar och som dessutom glömt lägga ifrån sig väskan. Det kan bli lite mycket att hålla reda på…

Françaisen är också en utmaning. Vilken sida tillhör jag? Var kommer jag ifrån? Och kanske framför allt, vart ska jag? Frågor som kan tyckas enkla, men icke i en française!  Årets upplaga får ändå betraktas som en framgång, genomförd till dansmästare Rolf Svenssons belåtenhet.

Efter dessa mer organiserade dansformer kunde det så släppas loss ordentligt i fri dans som fyllde golvet tills det var dags att hala duvan och inleda sista etappen – nattamaten. Tänk vad ett halvt dygn med Knutsgillet kan ge – ett stycke kultur, förplägnad och en dos motion – tre önskningar i en…!

Camilla Christerson
Chrönikör