Under ett av Styrande Rådets möten år 1999 togs beslutet att arrangera en Adventsmässa. Därmed skrevs ett nytt kapitel i Gillets moderna historia. Initiativtagare var vår dåvarande Ålderman Inge Stoltz.

Livet blir aldrig som förut, Chrönikören har gått och blivit religiös på gamla da´r. Men kanske ändå inte, för en dröm har gått i uppfyllelse – att bli präst eller åtminstone få stå vid sidan om vår högst förträfflige Gilleskaplan Sune Karlsson och agera som om jag vore präst…

Ett milt vinterväder smekte våra hjässor denna första decemberhelg och 100 Gillesbröder och Systrar hade mött upp för att ta del av Broder Sunes julbetraktelse. Alltid lika välregisserad och full av överraskningar.

Under de 5 år vi besökt kapellet har Broder Sune uppehållit sig kring siffror. Första gången handlade det om de fyra ljusen i Adventstaken och förra året om siffran noll. Fanns det nya siffror att ta i anspråk eller vad fanns i rockärmen?

Vår Ålderman inledde mässan med att hälsa alla varmt välkomna och fortsatte med att ta oss med på en historisk resa till tiden då Gillet hade sin storhetstid. Broder Inge avslutade med att förkunna: ”detta är sjätte gången vi träffas i Borstahusens kapell. Nu är det tradition – punkt, slut”.

Ett underbart trumpetsolo följde så av vår Gillesmarskalk Dan-Åke Nilsson. Vi har väl sällan hört ”O Heliga Natt” framföras på detta mjuka och känslosamma vis. Sångkören Divertimento under ledning av Ingrid Kvelde framförde julens sånger och det var nog mer än Chrönikören som fällde en och annan tår när kören på sitt sätt tolkade ”Advent”, och ”Stilla Natt” och vår sångsolist Annika Stoltz sjöng ”Koppången”.

Broder Stig Laurenius läste så ”Adventsprofetian i Sakarja”, alltid med samma starka och manliga stämma. Vi skulle få höra mer av Broder Stig!

”If you can´t beat them, join them…” Under alla år som Adventsmässan pågått har det i all vänskaplighet gnabbats lite mellan Gilleskaplanen och Chrönikören. Undertecknad har tyckt att det varit lite för många siffror att hålla ordning på och Broder Sune, att jag gott kunde ha varit bättre påläst.  

Allt hade Broder Sune förberett med stor finess. Årets julbetraktelse handlade om siffran tolv men även om fem, sex och sju. Nu var det så bestämt av Broder Sune att Chrönikören ansågs lämplig att ange tonen till berättelsen med hjälp av en sång. Texten kommer från min mormor och användes vid läxförhör. Numera har vi satt melodi till texten och använder den mer i så att säga uppsluppna sammanhang.

Tolv Apostlar
elva Lärjungar
tio budorden
nionde timman gav han upp sin and
åtta sannheter
sju bönepunkter
sex stenkrukor i Kanans land
fem Moseböcker
fyra Evangelister
tre Patriarker, Abraham, Isak och Jakob
två stentavlor som Gud har skapt
en äro den som råder på himmel och jorden…

Divertimento har lovat att framföra en bättre sångversion till nästa år.

Broder Sune startar med att berätta om de fem Moseböckerna och förtäljer bl.a. om hur elektriciteten kom till – ”ljus bli till och det varde ljus…”. Vi får även vara med på bröllopet i Kanans land då vinet tar slut och Jesus tar in sex stora krukor med vatten och förvandlar vattnet till vin. Broder Inge avslutar så, och var nog en aning tagen av stunden, Adventsmässan och konstaterar att det varit ett fantastiskt jubileumsår som nu är till ända.

Alla i kapellet tror givetvis att mässan är slut men då kommer Broder Sune med ytterligare en överraskning – Stig Laurenius ombedjes att läsa Tomten av Viktor Rydberg. Så sker – helt utantill och med en inlevelse som går utanpå allting annat. Tack Stig!

Chrönikör
Lennart Söderberg