Under ett av Styrande Rådets möten år 1999 togs beslutet att arrangera en Adventsmässa. Därmed skrevs ett nytt kapitel i Gillets moderna historia. Initiativtagare var vår dåvarande Ålderman Inge Stoltz.
Den 8 december hölls den nionde Adventsmässan i Borstahusens kapell sedan starten 1999. I år flyttad från kl 1600 till 1800 p.g.a. bröllop. 80 Bröder och Systrar hade hörsammat kallelsen och som alla andra år var stämningen god denna vackra decemberdag.
För vår Ålderman Inge Stoltz var det sista gången som han höll välkomsttal och kan det ha varit därför Broder Inge såg extra nöjd och glad ut. I sann ”Inge-stil” togs vi i hälsningsanförandet tillbaka till 1100-talet och åkte därefter med några nödstopp i rask takt fram till nutid. Broder Inges berättarkonst när det gäller historiska betraktelser har inga gränser.
Att sedan få luta sig tillbaka, så gott det går i pinnastolarna, och lyssna till sångkören Divertimento när de sjunger Sköna Advent och Stilla Natt är en lisa för kropp och själ. Tänk, så underbart att bara för en stund blunda och försvinna bort i en dröm… Kören Divertimentos ordinarie dirigent, Ingrid Kvelde hade förhinder och ersattes på ett magnifikt sätt av en av körsångarna Agneta Carlsson. Tack Agneta och kören för underbar sång!
Stunden var nu kommen för vår Kaplan Sune Karlsson att inta scenen. Spänningen stiger alltid bland åhörarna och inte minst Chrönikören vässar pennan inför det som komma skall. Broder Sune har förmågan att med sin berättarkonst fängsla oss och även i år blev ingen besviken.
I år hade Broder Sune bestämt sig för att ljuga och ljuga så rejält att julen försvinner och därmed också Jesus. Undrar vad Domkapitlet tycker! Tankeexperimentet går ut på att vi kapar 35 år från mänsklighetens historia – fem år före vår tideräknings början och trettio efter. Det vi kan konstatera är att när år trettio följer direkt efter år minus fem så märker vi på det här tidsavståndet ingen större skillnad. Vi förlorar inga av världshistoriens större gestalter, inga märkvärdiga författare och inga större härförare eller kungar. Bortsett från den där betydelsen som Jesus kan ha haft så gör de där 35 åren ingen större skillnad i världshistorien.
Broder Sune lägger ut texten; ”vad kan en enkel snickarson egentligen åstadkomma, han skrev aldrig något som blev bevarat till eftervärlden, han reste aldrig mer än trettio mil hemifrån och han gjorde ingen revolutionerande uppfinning. På det här tidsavståndet var han helt enkelt en ”Mr Nobody”. Men ändå gör han en sådan skillnad! Idag, tvåtusen år efter Jesus måste vi resa långt och leta länge innan vi hittar kulturer som kan upplevas som opåverkade av kristendomen.”
Broder Sune fortsätter sin betraktelse och som den skickligaste deckarförfattare hålls vi på sträckbänken ända till sista sidan i boken. ”En sak är säker, utan Jesus hade världen sett annorlunda ut. Med Jesusbarnet fick vi en slags bruksanvisning och det var när änglarna sjöng utanför Betlehem – idag har en frälsare fötts, han är Messias, Herren. En frälsare, en befriare. Det är det Gud vill vara när han kommer till jorden! Han vill inte vara någon stämningsfull juldekoration ej heller distributör av god moral eller någon docka uppspikad på ett kors. Nej, han vill vara en frälsare, en räddare, en befriare…” De där 35 åren var kanske de viktigaste i mänsklighetens historia…
Även detta år läste Broder Stig Laurenius ”Tomten” av Viktor Rydberg. Det har skrivits tidigare men tål att upprepas, elva verser deklameras utantill som ett rinnande vatten och med en känsla för språkets takt och ton som är imponerande. Broder Stig överraskade oss dock i år med att börja läsa en dikt av Gabriel Jönsson – ”Julstallet”.
Broder Inge avslutade Adventsmässan med att önska alla en fridfull jul och konstaterade med ett litet leende och längtan i blicken; ”nu är julen nära…”
Chrönikör
Lennart Söderberg
