Under ett av Styrande Rådets möten år 1999 togs beslutet att arrangera en Adventsmässa. Därmed skrevs ett nytt kapitel i Gillets moderna historia. Initiativtagare var vår dåvarande Ålderman Inge Stoltz.
Den 5 december samlades 74 förväntansfulla deltagare för Gillets elfte Adventsmässa. Det var med andra ord 10-årsjubileum. Efter ett sjungande intåg av sångkören Divertimento, ledd av Johanna Erlingsson, hälsades alla välkomna av Åldermannen som i år till och med lyckats komma ihåg Åldermannakedjan! Ett speciellt välkomnande fick Hedersmedlemmarna Inge och Britt Stoltz och Dagmar Munck af Rosenschöld. Även Gillets Skaffare uppmärksammades i välkomnandet eftersom han, enligt Åldermannen, för första gången lyckats ta sig till Adventsmässan och dagen till ära dessutom var tomteklädd.
Gillets evenemang är traditionsrika och det är ju allmänt känt att man inte ska ändra på ett vinnande koncept! Därför har Divertimento varit med alla gånger sedan starten, liksom kantor Ingmar Nilsson. Stig Laurenius har visserligen inte varit med alla gånger, men hans ”Tomten” av Viktor Rydberg räknas numera som en institution.
Ända sedan 1999 har Sune Karlsson hållit sin julbetraktelse, dock inte från början i egen-skap av Gilleskaplan. Vi har bland annat fått höra om resor, sifferlekar och betydelsen av de fyra ljusen i adventsstaken. En del av det har vi till och med förstått, tror vi, annat har vi fått fundera på en stund, som till exempel ”objektiv sanning” och ”ensam i gemenskapens sammanhang”.
Årets upplaga av julbetraktelsen var fokuserad på ord, inte siffror, som ju varit nuvarande Åldermannens stora skräck under sin tid som Chrönikör. Jag är dock inte helt säker på att ordlekarna är så mycket lättare.
Ordet för dagen var ”Inkarnation” som i kyrkliga sammanhang har betydelsen ”Guds människoblivande i form av Jesu födelse med en vilja och en dödlig kropp”. Och hur har man nu fått till denna betydelse, kan man undra?
Med lite god vilja och fantasi går det att se ordleken ”kött farväl” i latinska (carne = kött) och (vale = gå iväg), d.v.s. fastan. Och, vad gör man före fastan? Jo, rumlar runt ordentligt i en Karneval! I sanningens namn gäller visserligen för många snarare ”vett farväl” men det är en annan histoira.
I 1:a Moseboken, 3 kapitlet står det berättat om Adam och Evas hyss i Paradiset, där allt är tillåtet, utom att äta frukten från kunskapens träd. Och vad gjorde de, jo rumlade runt på det där äpplet. Förbjuden frukt smakar ju bäst!
Namnet Adam kommer från substantivet ”adaman” d.v.s. människa och Eva från det hebreiska verbet ”att leva”. Tillsammans blir det ”mänsklighet”, d.v.s. fjärmande från Gud. Något gick alltså riktigt snett den där gången i Paradiset. Och, istället för att fixa det på distans, ”förnedrar sig” Gud och kommer som människa i Jesu kropp som en brobyggare mellan gudomligheten och mänskligheten. ”Oss är en frälsare född” – inkarnationens djupaste mening! Lätt som en plätt att förstå, eller hur? Undrar om vi kan få tillbaka de där sifferkonsterna?
När det så är dags för ”Tomten” upptäcktes det att manuset inte kommit med. Men, vad gör väl det när man har med proffs att göra? ”Lite nervös ska man allt vara” menade Stig och allt gick så klart utmärkt. Åldermannen avslutade Adventsmässan med ”Tänk att det är någon som vakar över oss och vill oss väl! Vilken behaglig eftermiddag – nu är julen äntligen här!”
Helt slut var dock inte evenemanget. Utanför kapellsalen väntade glögg och Christina Siggelkows 100 bullar som hon bakat samma morgon – ett inslag som vi också gärna gör till tradition.
Chrönikör
Camilla Christerson
